Snygga örhängen på bronspläterade krokar med trumlade nuggets av grön turkos från Tibet, handgjorda lampwork-pärlor i glas samt bronsfärgade mellandelar.
Mäter ca 35mm från nedre delen på kroken.
KUL ATT VETA:
Lampwork är en avancerad glasteknik som utvecklades i det forna Syrien ca år 100 före Kristus. Ursprungligen användes en oljeeldad lampa, därav namnet lampwork, men idag använder man gasbrännare. Tekniken går ut på att man smälter stavar av ofärgat och färgat glas som sedan formas med hjälp av verktyg, händer och ibland även blåsning. Föremål tillverkade med denna teknik blir aldrig identiskt lika utan skiljer sig lite åt som olika individer. Pärlor gjorda i lampwork-teknik har under de senaste 400 åren, med undantag av Asien och Afrika, haft sitt ursprung i Italien och Böhmen där man varit noga med att bevara hemligheterna bakom teknik och verktyg. Det är först under de senaste 30 åren som lampwork-pärlor börjat tillverkas även i andra länder, främst då USA ©.
KUL ATT VETA:
Turkosen är en helig sten både hos de nordamerikanska indianerna och i Orienten. Det är en mycket värdefull ädelsten som har brutits av människan ända sedan 6000 f.Kr. Den högsta kvalitén kommer från Iran och Sleeping Beauty-gruvan i Arizona, USA.
Namnet turkos kommer från det franska uttrycket ”Pierre Turquois” som betyder ”turkisk sten”. Detta beror på att västeuropéerna från början trodde att ädelstenen kom från Turkiet. Faktum är att den kom från Sinai-halvön eller Alimersai-bergen i Persien (numera Iran) som hade brutit turkos sedan 5000 f.Kr. I Persien är turkos känd under namnet ”Ferozah” som betyder segerviss och är än idag Irans nationalsten.
Aztekerna i Mexiko började bryta turkos 900-1000 f.Kr och använde ofta stenen i olika masker. Montezumas skatt, som i dag kan ses på British Museum, innehåller en fantasisk handskuren orm som är täck med mosaik av turkos. I det forntida Mexiko så var turkos reserverad för gudarna och fick inte bäras av de vanliga dödliga.
I Nordamerika finns också många legender om turkos. Zuni-folket i New Mexico tillverkade vackra smycken med turkos och silver och trodde att det skull skydda dem mot demoner. Navajo-indianderna trodde att turkosen hade fallit från himmelen och därför skyddade dem mot onda andar, medan Apache-krigarna bar turkoser då man trodde att det gav dem bättre jaktlycka. Enligt legenden så trodde många indianstammar att om man fäste en turkos på pilbågen, så skulle pilen som sköts alltid träffa sitt mål. Dessa stammar trodde även att turkoser bringade lycka och tur till alla.
Europas intresse för turkoser kan dateras till runt 500 f.Kr. när folket i Sibirien började använda stenen, men den fick inte så stor genomslagskraft i det väst-europeiska modet förrän under senare delen av medeltiden när handeln med Mellan-östern ökade.
I Asien trodde man att turkoser skyddade mot det onda ögat. Tibetanerna använde turkos i sina rituella föremål och till sina tradiotionella smycken.
Gamla skrifter från Persien, Indien, Afganistan och Arabien berättar att en persons hälsa kan läsas av i turkosens nyans.
I dag bryter man turkos främst i Iran och USA (Sleeping Beauty-gruvan), men även andra fyndigheter finns över hela världen. En himmelsblå variant av turkos förekommer i Iran och en grön variant i Tibet ©.
Din varukorg är tom! 
